Tävlingsrapport: Smygpremiären Jönköpings varvlopp

I lördags var det då dags för tävlingspremiären!
Plus 3 grader och lite snöflingor i luften mötte oss när vi kom till ett frostigt Habo, strax norr om Jönköping längs Vätterns västra strand. Några yngre klasser hade redan startat och var rejält påpälsade när de passerade i tapper skara ut för ännu ett varv.

Blev till att se noga på både banan och antalet klasser innan det var dags att göra något själv för inte nog med att vi var tidiga utan vår start var uppskjuten 40 minuter. Men fick i alla fall gott om tid att värma upp(hålla värmen) och två varv på tävlingsbanan hanns med innan det var dags. Runt banan stod även rejäl skara funktionärer som ska ha en eloge för att de stod där i kylan och höll banan bilfri och säker för alla oss som tävlade!

På startlinjen denna dag för Faluns Elitgrabbar var de två mest tävlingssugna, eller kanske mest dumdristiga som tagit sig ända ner hit för att starta ett köldrace deluxe, Joel Håland och Marcus "Bamse" Ottosson. Marcus som för övrigt också gjorde sin debut i Elitklassen.

Efter att starten äntligen gått, första attackerna avfyrats, första tävlingsflåset uppnått och x-antal panikbromsningar överlevda var det bara att leta efter första bästa läge att bli av med lite extra kläder man släpade på, för det var varmare än väntat och himlen i en ljusare nyans av grått än tidigare. Marcus låg med bra i fältet, men fick maskinhaveri ut på varv 2 och tvingades bryta.

 
För egen del(Joel) hade jag tänkt ligga med i fältet och vänja mig vid tävlingskänslan för att sedan på slutet vara med om krafter fanns. Det var bara det att det blev en rejäl spricka i fältet följt av totalt avstannande i det som var kvar av klungan, och med defensiv inställning sitter man där i bakre delen, myser och missar såklart hela grejen. Men så var det, luckan var skapad, samarbetet i klungan noll och motvinden på ena halvan av banan för hårt att tackla på egen hand. Dessutom kändes inte kroppen direkt lämpad för en sån sak med en matt "det var lite jobbigare än väntat"- känsla.

Samarbetet fortsatte att vara uselt och när vi närmade oss slutvarven var det några fler än mig som var lite trötta på att ligga och fis-köra. Vi blev ett litet gäng på 7 som kom loss och jobbade bra tillsammans. Vi hade väl inget riktigt hopp att komma ifatt den stora gruppen framför men kändes mest kul att få slippa snigelfarten i gruppetton. Vi körde på bra hela vägen hem och man fick känna på resan att gå från att känna sig stark till att få tugga lite styrstam, fast resan denna gång gick lite fortare än jag hoppats, med lite väl gnälliga ben och fick rulla i mål utan att vara med och spurta, bakerst i den lilla gruppen.

Trotts mellanmjölks resultat såhär i premiären ser vi nu fram emot fler tävlingar, bättre ben och mindre missöden i de tävlingar som följer!
Allez Falu CK Elit!

/Joel